ofrivilliga reflexsammandragningar som orsakar plötslig luftströmning ner i lungorna och ett klickande ljud

som har en bestämd rangordning, som kännetecknas av hierarki

skrivtecken bestående av bild i skriftsystem som användes i bland annat i det gamla Egypten, Mayariket och i andra civilisationer

en mycket ljus nyans av färgen blå (som på ryska har ett eget namn)

som hör till himmelen och religionen

fullväxt hona av hjortdjur

någonting som stoppar, försenar eller gör svårare

ett indoariskt språk som huvudsakligen talas i Indien

1. hindština
2. hindský

(transitivt) göra det omöjligt eller mycket svårt för någon eller något att ske, göras eller göra

religion, filosofi och kultur, dominerande i Indien, kännetecknas av tro på återfödelse och flera gudar eller en gud, ofta personifierade i många mänskliga former eller som genomtränger allt (polyteism, monoteism, panteism)

1. hinduismus
2. hinduizmus

en häst av hankön

/hɪŋːk/

(musik) musikstil med kraftfull rytmisering och starka trummor ofta med inslag av rapp

(anglicism) ungdom (särskilt i USA på 1960-talet) som bl.a. genom slitna kläder och ovårdat yttre protesterar mot samhällets konventionella värderingar

läran om hästar

anordning för att lyfta (hissa) och sänka (fira) personer eller föremål mellan våningar i en byggnad eller gruva

1. výtah
2. zdviž

hala en lina eller tåg så att ett föremål förflyttas uppåt, oftast om segel och flaggor

(fysiologi) en biologiskt aktiv amin som fungerar som hormon och neurotransmittor och som bland (mycket) annat är förknippad med vissa typer av allergiska reaktioner

(biokemi) en α-aminosyra som ingår i den genetiska koden (His, H)

(statistik) diagram med staplar, där varje stapels area är proportionell mot antalet observationer inom det intervall som ges av stapelns läge och bredd

läran om biologisk vävnad

lärobok i historia

skriftlig redogörelse av historien

/framställning av/ händelser som rör något genom tiden

forskare inom historia

1. historik
2. historička

avledning till adjektivet historisk

(riktning) till den plats eller åt det håll där den talande befinner sig; även med syftning på en plats där något omtalat befinner sig

/ˈhɪtˌa/

1. (kunna) lokalisera, bestämma positionen för något eller vägen till något
2. upptäcka

upphittad bebis, som övergivits av sina föräldrar