/ˈdɔ̀tːer/
(släktingar) kvinnlig avkomma i förhållande till sina föräldrar; gäller såväl biologiska barn som adoptivbarn

upphöra att existera eller att vara aktiv, sluta (att) fungera

som inte lever, vanligen om personer eller djur som har levat och dött, även om företeelser

upphörande av liv

1. smrt
2. úmrtí

(fysiologi) göra så att någon dör, få någon eller något att dö

1. zabít
2. zabíjet

presensparticip av döda

person som har till yrke att förbereda och efter sänkning av kista eller urna täcka igen gravar

1. hrobník
2. hrobař

det att vara dödlig

1. mortalita
2. smrtelnost

kranium, huvudskål; i synnerhet som symbol för döden, dödsförakt och för pirater

påtvingad lång vandring (vanligen för fångar) där de otaliga som inte orkar fortsätta lämnas att dö

orsak till att någon eller något dött

(juridik) inom vissa lagstiftningar, lagligt straff där den dömde avrättas

(religion) synd som är så allvarlig att den leder till andens död, speciellt om de sju dödssynderna

/dœtːstrœtː/
(vardagligt) mycket trött

som håller på att dö

person som upphör att leva

göra bedömning

person som döper

/ˈdœrː/
oftast rektangulär skiva, horisontellt svängbar runt sin vertikalaxel, som gör det möjligt att hålla en öppning (i en vägg, kaross eller liknande, och avsedd för passage av människor, djur eller varor) tilltäppt eller mer eller mindre öppen

(vanligen av trä gjord) ram som begränsar dörröppningen på sidorna och upptill

ringklocka för att meddela att någon väntar vid dörren

mekanism som stänger en öppnad dörr

som saknar förmåga att höra, gravt hörselskadad

som både är döv (alt. hörselskadad) och stum